Kultur.
Medeltiden kännetecknas främst av religionens centrala roll som
samhällsideologi. Intellektuellt liv och utbildning var under hela perioden
något kyrkan hade nästan totalt monopol på. I början var klostren centrum för
utbildning och det var främst här som böcker författades och idéer diskuterades.
Grunden för den medeltida världsuppfattningen var Bibeln
samhällsideologi. Intellektuellt liv och utbildning var under hela perioden
något kyrkan hade nästan totalt monopol på. I början var klostren centrum för
utbildning och det var främst här som böcker författades och idéer diskuterades.
Grunden för den medeltida världsuppfattningen var Bibeln
Ekonomi.
![Picture](/uploads/2/4/9/6/24967864/7081197.png)
Den medeltida ekonomin var till största del baserad på jordbruket. Över 90 %
av befolkningen var direkt eller indirekt sysselsatta med jordbruk och ekonomin
var i hög grad inriktad på självhushållning. Fram till tidig medeltid var
handeln främst lokal eller regional, även om viss långväga handel förekom för
att tillfredsställa efterfrågan på lyxvaror, särskilt av kryddor och siden.
Under tidig medeltid var det mesta av norra Europa glest befolkat och jordbruket
primitivt. Boskapshållning var mer dominerande och det var framförallt i södra
Europa och Nordafrika där jordbruket var intensivt. Befolkningsökning,
agrartekniska innovationer, politisk stabilisering och en period av gynnsamt
klimat med start runt år 1000 bäddade för en intensiv tillväxtperiod. Förutom
införandet av nya jordbruksredskap och metoder som tresäde odlades ny åkermark
upp. Stora delar av exempelvis Lågländerna dikades ur och en omfattande
kolonisering österut skedde under tyska furstars och kyrkans beskydd. Den ökade
produktionen ledde till att en större del av jordbruket inriktades på export
till tätbefolkade områden, framförallt Flandern och de mäktiga stadsstaterna i
Italien. Det nyuppväckta stadslivet skapade skrån för många yrken, en högre grad av
specialisering och ett återinförande av lönearbetet, som i stort sett varit
frånvarande i Europa sedan senantiken. Perioden av flera hundra års stadig
tillväxt upphörde i mitten på 1300-talet då klimatet försämrades och hela Europa
drabbades av den demografiska kollaps som digerdöden hade orsakat .
En primitiv form av bankväsende fanns under medeltiden, men var sällan
långvarigt och mycket riskfyllt. Komplexiteten i att kunna bedriva omfattande
låneverksamhet där utlåningen monetärt översteg inlåningen var för riskfylld och
i många regioner förbjöds sådan praxis. Likheterna med senare bankverksamhet är
i vissa fall slående, men ingen tydlig kontinuitet kan spåras in i modern tid.
Utvecklingen av handelsverktyg som hållbara och stabila växlar skedde först runt
1500, och var bland de värdepapper som snart skulle komma att omsättas på börser
i städer som Antwerpen och Amsterdam.
av befolkningen var direkt eller indirekt sysselsatta med jordbruk och ekonomin
var i hög grad inriktad på självhushållning. Fram till tidig medeltid var
handeln främst lokal eller regional, även om viss långväga handel förekom för
att tillfredsställa efterfrågan på lyxvaror, särskilt av kryddor och siden.
Under tidig medeltid var det mesta av norra Europa glest befolkat och jordbruket
primitivt. Boskapshållning var mer dominerande och det var framförallt i södra
Europa och Nordafrika där jordbruket var intensivt. Befolkningsökning,
agrartekniska innovationer, politisk stabilisering och en period av gynnsamt
klimat med start runt år 1000 bäddade för en intensiv tillväxtperiod. Förutom
införandet av nya jordbruksredskap och metoder som tresäde odlades ny åkermark
upp. Stora delar av exempelvis Lågländerna dikades ur och en omfattande
kolonisering österut skedde under tyska furstars och kyrkans beskydd. Den ökade
produktionen ledde till att en större del av jordbruket inriktades på export
till tätbefolkade områden, framförallt Flandern och de mäktiga stadsstaterna i
Italien. Det nyuppväckta stadslivet skapade skrån för många yrken, en högre grad av
specialisering och ett återinförande av lönearbetet, som i stort sett varit
frånvarande i Europa sedan senantiken. Perioden av flera hundra års stadig
tillväxt upphörde i mitten på 1300-talet då klimatet försämrades och hela Europa
drabbades av den demografiska kollaps som digerdöden hade orsakat .
En primitiv form av bankväsende fanns under medeltiden, men var sällan
långvarigt och mycket riskfyllt. Komplexiteten i att kunna bedriva omfattande
låneverksamhet där utlåningen monetärt översteg inlåningen var för riskfylld och
i många regioner förbjöds sådan praxis. Likheterna med senare bankverksamhet är
i vissa fall slående, men ingen tydlig kontinuitet kan spåras in i modern tid.
Utvecklingen av handelsverktyg som hållbara och stabila växlar skedde först runt
1500, och var bland de värdepapper som snart skulle komma att omsättas på börser
i städer som Antwerpen och Amsterdam.
Jordbruk Utvecklas.
![Picture](/uploads/2/4/9/6/24967864/2479094.jpg)
Under medeltiden utvecklades jordbruket enormt, eftersom det först varit
överodlat i samhället blev folk vana med att priserna var relativt låga och att
de hade ganska mycket resurser. Sedan började åkrarna och jorden bli överodlade,
då blev marken också dålig och allt det som odlades där likaså. Folk började bli
sjuka och det fanns inte många bönder kvar som var friska. Därför blev det också
mycket bättre för de få bönder som var kvar. Men något var tvunget att göras för
att människorna skulle överleva. Från 700-talet finns de första beläggen för att
man inom jordbruket gått över från tvåskiftesbruk till treskiftesbruk.
Treskiftesbruket innebar att bönderna sådde höstsäd som råg eller vete på ett fält, på det andra fältet vårsäd som
havre
och att det tredje fältet fick ligga i träda. Varje år bytte man hur fälten
användes. Den främsta fördelen med treskiftesbruket var att endast en tredjedel
av fälten låg i träda jämfört med hälften av fälten tidigare. Det minskade också
risken för att missväxt skulle orsaka hungersnöd. Genom att odla havre fanns
också förutsättning att använda hästar i jordbruket. Detta tillsammans med att
de uppfann en ny kragsele till hästar så de inte ströps och nya verktyg fick upp
jordbruket igen. En förutsättning för treskiftssystemet var att det regnade
under sommaren så att vårsäden grodde. Systemet slog därför inte igenom i
Medelhavsområdet. På medeltiden uppfanns många redskap inom jordbruket, till exempel hjulplogen,
harv, skvalt, vind- och vattenkvarnarna.
överodlat i samhället blev folk vana med att priserna var relativt låga och att
de hade ganska mycket resurser. Sedan började åkrarna och jorden bli överodlade,
då blev marken också dålig och allt det som odlades där likaså. Folk började bli
sjuka och det fanns inte många bönder kvar som var friska. Därför blev det också
mycket bättre för de få bönder som var kvar. Men något var tvunget att göras för
att människorna skulle överleva. Från 700-talet finns de första beläggen för att
man inom jordbruket gått över från tvåskiftesbruk till treskiftesbruk.
Treskiftesbruket innebar att bönderna sådde höstsäd som råg eller vete på ett fält, på det andra fältet vårsäd som
havre
och att det tredje fältet fick ligga i träda. Varje år bytte man hur fälten
användes. Den främsta fördelen med treskiftesbruket var att endast en tredjedel
av fälten låg i träda jämfört med hälften av fälten tidigare. Det minskade också
risken för att missväxt skulle orsaka hungersnöd. Genom att odla havre fanns
också förutsättning att använda hästar i jordbruket. Detta tillsammans med att
de uppfann en ny kragsele till hästar så de inte ströps och nya verktyg fick upp
jordbruket igen. En förutsättning för treskiftssystemet var att det regnade
under sommaren så att vårsäden grodde. Systemet slog därför inte igenom i
Medelhavsområdet. På medeltiden uppfanns många redskap inom jordbruket, till exempel hjulplogen,
harv, skvalt, vind- och vattenkvarnarna.